Krockbåten till Gotland.

Alltså det är så sjukt mycket barn på den här båten! De gör det barn gör: Springer, skriker, gråter, ramlar, tjatar, skrattar, skiter ner sig, bråkar, äter, hoppar, smyger, slåss, gömmer sig, går in i saker. Det är en hel del föräldrar här också. De gör det föräldrar gör mest verkar det som: Sätter in hörlurarna och kollar på den danska deckaren som visas ombord eller trycker i ungarna ännu mera glass, godis, läsk och bullar. Det är ett inferno och jag minns skylten som visades innan deckaren gick på: Kom ihåg att du är en del av någon annans resa. Ta hänsyn till andra. Trevlig resa!

Tidigare har jag tyckt det varit ganska löjligt med mobilfria zoner och tysta avdelningar men här känns det helt legitimt. Det borde väl gå att ordna Destination Gotland? Frågar jag och sparkar med det glatt på den som redan ligger.

Mister Klister

Äntligen! Nu har jag styrt in ett STF:märke på topplocket. Var tvungen att fixadona lite för att det skulle ge med sig. Jag gillar att fixadona!

Känna av stämningen eller varför vissa bara måste visa upp sig.

Den här scenen är jobbig, det kryper i armarna och egentligen vill jag inte titta men måste för att det är ett jobb som ska skötas. För att förklara lite närmre så är det här after beach. Ett live-band spelar. Det är 10 m fram till publiken och stället passar nog bättre för en lugn lyssna noga spelning med någon gitarrplinkande tjej/kille. Detta faktum gör det jobbigt för mig att behöva se på när fyra människor låtsasdansar framför scen medan 100 pers sitter lugnt och lyssnar. Efter deras önskelåt kom dessutom ett jävla människotåg genom publiken. Var är skämskudden? frågar Filip med rätta. Ska tillbaka dit nu. Hej då.

Främlingar på tåg

Vi är påväg mot Vilhelmina med Inlandsbanan. Solen skiner, vi kommer stanna på 350 olika små ställen. Nyss stannade vi för att det var renar till vänster om tåget. Det som inte är lika trevligt är när kupégrannen slänger upp sina trasiga vandrarfötter på sätet. Han tar upp sin morakniv och börjar karva och skrapa sina fötter. Herrns argument var att han måste hålla fossingarna i topptrim för att kunna vara ute och vandra. Han lade skönt nog ner hela operationen kort därefter medan hudmjölet fortfarande yrde i kupén. Fattar inte hur folk tänker ibland – rakt ner till primatstadie.


Grannen fortsätter att leverera. Zzzzzzzz....