Vi är påväg mot Vilhelmina med Inlandsbanan. Solen skiner, vi kommer stanna på 350 olika små ställen. Nyss stannade vi för att det var renar till vänster om tåget. Det som inte är lika trevligt är när kupégrannen slänger upp sina trasiga vandrarfötter på sätet. Han tar upp sin morakniv och börjar karva och skrapa sina fötter. Herrns argument var att han måste hålla fossingarna i topptrim för att kunna vara ute och vandra. Han lade skönt nog ner hela operationen kort därefter medan hudmjölet fortfarande yrde i kupén. Fattar inte hur folk tänker ibland – rakt ner till primatstadie.
Grannen fortsätter att leverera. Zzzzzzzz....
